RSI beräknas enligt följande formel:

RSI = 100 – (100/1+RS)

RS = Genomsnittet av ett antal perioder/dagar (som RSI är inställd på) som stänger upp eller ner. Den vanligaste inställningen är 14.

RSI kan anta värden mellan 0 och 100 och fungerar utmärkt i de flesta tidsinställningar. I många beskrivningar av RSI anses nivåer över 70 vara överköpta och nivåer under 30 vara översålda, enligt mitt sätt att se det är det ett felaktigt användande av indikatorn. Trender uppåt startar ofta med RSI mellan 40 och 80. Nedtrender börjar normalt mellan 60 och 20. I bilden nedan ser vi ett bra och vanligt exempel på hur fel det blir om vi säljer positioner som passerar 70 eller stänger blankningar när RSI understiger 30. Bägge dessa faktum kullkastar påstående om att ett värdepapper är översålt över 70 och översålt under 30. Vid starka trender ”parkerar” ofta RSI över 70 och under 30.

Feltolkning av RSI

Enligt RSI-indikatorns upphovsman J. Welles Wilder Jr skall istället indikatorn användas för att definiera toppar och bottnar genom att studera när divergenser uppstår i samband med höga eller låga värden på RSI. I exemplet nedan kan vi se att RSI-indikatorn presterade ett värde långt under 30, men kursen fortsatte därefter nedåt. I samband med nästa botten som var lägre i prisdiagrammet noterades motsvarande botten i RSI-diagrammet högre, en konvergens. Den nivå där RSI åter vände ner efter den första bottennoteringen kallas för bekräftelsenivå och när RSI passerar denna nivå är botten bekräftad och man kan köpa.

Korrekt användning av RSI

När vi försöker hitta toppar och bottnar fungerar det på motsvarande sätt. Efter ett högt värde på RSI över 70 väntar man ut en vändpunkt hos indikatorn och när RSI vänder ner och passerar bekräftelsenivån på väg nedåt är det dags att gå kort (blanka).

RSI är väldigt användbar i samband med jämviktspendling, när kursstaplarna pendlar mellan två stöd- och motståndsnivåer i samband med en konsolidering, stigande- eller fallande trendkanal är att identifiera värden över 90 eller under 10, samtidigt som kursen tangerar stöd- eller motståndsnivån. I dessa fall är sannolikheten hög för en vändning inom kanalen. Se avvikelsen från jämviktslinjen som ett gummiband som försöker ”dra tillbaks kursen” när RSI-3 (och dagsstaplar) överstiger 90 eller understiger 10.

Jämviktspendling

RSI Extreme som står närmare beskriven i boken Edge från Thorsell/Nilsson innebär att man tar för vana att skanna av de aktier man har på sin lista för att se vilka aktier som står inför en vändning. RSI-9 fungerar utmärkt och de aktier som är uppe på 95 eller mer riggas som blankningskandidater, på motsvarande sätt gör man sig beredd att köpa de aktier som noteras i 5 eller lägre.

RSI Extreme

Ibland är det enklare att se stöd- och motståndsnivåer i RSI-diagrammet än hos prisstaplarna. 50-nivån är en neutral nivå och fungerar ofta som stöd när priset faller och motstånd när priset stiger. Det är oftast enklare att lyckas med blankningar när RSI befinner sig under 50 och på motsvarande sätt blir det ofta fler vinstaffärer när RSI befinner sig ovanför 50.

En topp eller botten bekräftas genom att priset faller, samtidigt som motsvarande toppar i RSI-diagrammet korrelerar och riktningen/lutningen är likartad. På motsvarande sätt skall en botten följas av stigande värde på RSI samtidigt som priset stiger.

Identifiera toppar och bottnar

Formationer, såsom huvud-skuldra, trianglar, rektanglar, trendlinjer, dubbeltoppar/bottnar är oftare enklare och tydligare att identifiera i RSI-diagrammet än bland kursdiagrammet. Tolkningen är densamma.

Formationer

Divergenser och konvergenser är ofta bra tecken på trendvändningar eller att hastigheten i upp och nedgångarna håller på att avta. När topparna i RSI-diagrammet noteras lägre än motsvararande toppar i kursdiagrammet kallas det för divergens och då närmar sig en topp eller lugnare uppgångstakt. I det fall bottnarna i RSI-diagrammet inte faller i samma takt som i prisdiagrammet konvergerar linjerna och en vändning uppåt eller lugnare nedgångstakt är att vänta.

Standardinställning för MacD är 26-12-9 där MACD-linjen ritas som en linje som presenterar skillnaden mellan EMA-26 och EMA-12. I diagrammet placerar man en nollinje där EMA-12 bryter EMA-26. Det innebär att ju större avstånd det är mellan dessa medelvärden, desto högre eller lägre från nollinjen kommer MACD att visas. När värdet på MacD är positivt, alltså när det kortare EMA-12 är högre än EMA-26 och i diagrammet kommer MacD följdaktligen att befinna sig ovanför nollinjen i den positiva delen (the Bullish area). På motsvarande sätt kommer MACD-linjen att befinna sig i det negativa området när EMA-12 befinner sig under EMA-26 (the Bearish area).

I bilden nedan ser man tydligt att MacD-linjen bryter nollinjen där det sker en crossover mellan EMA-12 och EMA-26

MacD-linjen bryter nollinjen

I MacD-diagrammet som normalt presenteras under prisgrafen med samma tidsinställning,  lägger man normalt in en signallinje som består av ett exponentiellt medelvärde, beräknat utifrån MACD-linjen (inte prisgrafen). Normalinställningen för signallinjen är EMA-9.

Den vanligaste tolkningen av MacD är att det genereras en köpsignal när MacD-linjen bryter upp över eller under signallinjen. I diagrammet nedan kan vi med hjälp av de blå lodräta linjerna se att denna signal i regel kommer betydligt tidigare än den crossover som sker melan EMA-12 och EMA-26.

Köpsignal ges när MacD-linjen bryter upp över eller under signallinjen.

Jag rekommenderar inte att man enbart trejdar MacD med denna så kallade crossover-teknik, det skulle bli alldeles för många felsignaler. Det blir betydligt fler felsignaler när MacD via crossover genererar en köpsignal i det negativa territoriet än när signalen skapas i den positiva delen (över nollinjen) i diagrammet. Ett enkelt filter är alltså att bara köpa på signaler i den positiva delen och blanka för de som skapas i den nedre delen, ett enkelt men bra filter.

Den minst kända men förmodligen mest träffsäkra tillämpningen av MacD är den metod som gett indikatorn dess namn, nämligen att leta efter divergenser och konvergenser mellan MacD och prisgrafen. När det blir allt högre toppar i prisdiagrammet, men motsvarande toppar utvecklas inte på motsvarande sätt i MacD kommer trendlinjer som förbinder dessa toppar att divergera och sannolikheten är stor att kursen närmar sig en topp eller att hastigheten i uppgången är på väg att avta. När kursen är fallande och det bildas allt lägre bottnar, men motsvarande bottnar i hos MacD blir högre säger man att dessa linjer konvergerar och hastighet i nedgången kommer att minska, eller en botten är nära och kursen kommer att vända upp.

MacD - divergenser

Olika tillämpningar med MacD
1. MacD bryter signallinjen. Vanligaste tillämpningen är att ta köpposition när MacD bryter upp över eller under signallinjen. Detta kallas för en “crossover”. Ett problem med denna metod är att det ger alldeles för många felsignaler och när en styrkan i en trend avtar/tar en paus blir det en hel del dåliga affärer.

Ett enkelt sätt att filtrera bort många felsignaler är att bara ta köppositioner när de genereras i den positiva delen av MacD (ovanför nollinjen). På motsvarande sätt skall då säljsignaler bara tas för de säljsignaler som genereras under nollinjen. Man bör använda sig av en kompletterande indikator/signal som skall korrelera med en crossover för att den skall vara tillämplig.

MacD bryter signallinjen

2. MacD bryter nollinjen. Eftersom MacD-linjen är en linje som speglar förhållandet mellan EMA-12 och EMA-26 innebär det att nollinjen bryts när det sker en crossover mellan dessa medelvärden. Nackdelen med denna signal är att den är eftersläpande och en stor del av rörelsen kan vara avklarad, men samtidigt innebär det att när nollinjen bryts är signalen konfirmerad och det blir ofta ett ökat momentum i rörelsen när detta sker. Det fungerar naturligtvis på motsvarande sätt när MacD kommer från den positiva delen, bryter nollinjen uppifrån på väg ner i den negativa delen av MacD-diagrammet. Nedgångstakten förstärks.

MacD bryter nollinjen

2. Histogrammet. Histogrammet är egentligen en indikator på indikatorn som beräknas utifrån sig själv. När MacD-linjen är ovanför signallinjen (normalt köp) och avståndet mellan dessa linjer ökar kommer staplarna i histogrammet att öka på ovansidan av nollinjen. På motsvarande sätt kommer histogrammet att bryta ner genom nollinjen samtidigt som MacD-linjen skär signallinjen uppifrån och staplarna blir längre all den stund MacD-linjen faller snabbare än signallinjen. Det som är intressant med histogrammet är att det redan innan det sker en crossover mellan MacD-linjen och signallinjen indikerar att den är på gång.

MacD - Histogrammet

När säljarna fortsätter att sälja kommer kursen till slut ner till en nivå där köparna tycker att det börjar bli billigt och säljarna tycker å sin sida att de börjar få för dåligt betalt. Köparna börjar strömma till och till slut vänder kursen uppåt och tar sig kursen förbi föregående nivå och nästa topp blir högre än föregående och nästa botten blir högre än föregående botten har vi fått en uppåtgående trend.

När det skapas allt högre toppar är det ett tecken på att köparna är rädda att missa en uppgång och de högre bottnarna innebär att säljarna ger upp allt tidigare och de som spekulerat i nedgång tvingas täcka sina positioner och det förstärker kraften i vändningarna.

När kursen vänder ner från ungefär samma pris har vi identifierat en motståndsnivå. Det är viktigt att komma ihåg att det är just en nivå, inte ett exakt tal eller pris. När vi studerar ett diagram ser vi ofta att ett stöd- eller motståndsområde punkteras när det “testas”. När vi studerar denna typ av falska utbrott kan vi med hjälp av svansarna på candlestick staplarna tydligt se att det bara är ett test. Notera i diagrammet hur väl svansarna testar av motståndsnivån, men varje dagsstängning i samband med testen är på den “säkra sidan”.

När vet man då när en stöd eller motståndsnivå bryts?
Det finns (som aldrig vid trading) något exakt svar på denna fråga. En vanlig tolkning är att en motståndsnivå är bruten när kursen stänger ovanför, på motsvarande sätt är ett stöd punkterat när kursen stänger under stödnivån, vissa menar att utbrottet skall etableras genom att minst kursstaplar efter varandra skall stänga ovanför (vid utbrott uppåt) eller under för att ett stöd skall vara punkterat och utbrottet nedåt etablerat. Det underlättar att veta att de “stora elefanterna” ofta försöker “köra sönder” stöd- och motståndsnivåer så att stoppar löser ut, för att på så sätt få möjlighet att köpa eller sälja till ett bättre pris. Tänk därför hellre på stöd- och motståndsnivåer som “zoner” och det som sker vid gränserna som “brus”.

Stöd blir motstånd och vice versa
1. När kursen bryter upp genom en motståndsnivå kommer detta motstånd att bli ett sekundärt stöd. På motsvarande sätt kommer ett stöd som bryts att bli ett sekundärt motstånd.
2. Ju fler gånger ett stöd- eller motstånd står emot genombrottsförsök, dest starkare anses denna nivån vara.

Fibonacci som stöd- och motståndsnivåer
De flesta har väl hört talas om Fibonaccis talserie, men få vet att den kom till som en slump av matematikern Leonard Fibonacci. Hans uppdrag var att räkna ut hur många kaniner det blev om de förökade sig i maximal takt. Serien är uppbyggd genom att addera ett innevarande tal med föregående typ: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89 osv. När man kommer upp en bit i talserien och dividerar innevarande tal med det nya går kvoten mot 0,618 och tar man det nya talet och dividerar det med föregående går kvoten mot 1,618. Hoppar man över en siffra och dividerar 34 med 89 går kvoten mot 0,382. Resultaten kallas ofta för det gyllene snittet och det mesta i naturen följer detta mönster. Vill du veta mer om denna talserie kan du med fördel Googla och läsa mer, men här kommer jag bara att uppehålla mig kring de nivåer som talserien ger oss när vi trejdar.

Fördelen med Fibonacci-nivåer är att de fungerar väldigt väl som stöd och motståndsnivåer. De flesta analysprogram kan rita ut nivåerna direkt i diagrammet. Tack vare att så många trejders och automathandelsalgoritmer använder dessa nivåer blir de “självuppfyllande” och fungerar fantastiskt bra.

Fibonacci fungerar utmärkt för att i förväg veta vid vilken nivå det kan vara klokt att ta hem en vinst. Det enda du behöver veta för att få programmet att rita ut stöd- och motståndsnivåer är högsta- eller lägstanivån. För att en nivå skall vara att betrakta som en högstanivå skall det vara minst två toppar på lägre nivå än den topp man ritar och man utgår ifrån. På motsvarande sätt definieras en lägsta nivå som man får utgå ifrån som korrekt om det är minst två högre bottnar över denna.

Med fördel används Fibonaccivärden i kombination med ett glidande medelvärde vid swing- och longtrading, lämpligtvis MA-100 för att definiera trenden. Position tas med fördel när kursen vänder upp från en fib-nivå, se pilarna i diagrammet med en initial stopp precis under fib-nivån. När kursen vänder ner vid nästa nivå kliver man med fördel av.

En mycket vanlig metod för att hitta stöd- och motståndsnivåer är att använda sig av så kallade pivotpunkter. Pivotpunkter används med fördel vid en kortare tidshorisont och för att identifiera små rörelser. Pivotpunkter används med fördel både för att trada på brakeout från dessa nivåer, men lämpar sig utmärkt för att fånga små trejdingintervall vid ex.vis forexhandel.

Det finns flera olika formler att använda för att beräkna pivotpunkter. Jag använder mig av denna formel:
PP = (H + L + C) / 3
M1 = 2 * PP – L
S1 = 2 * PP – H
M2 = PP + RANGE
S2 = PP  – RANGE

PP = Pivotpunkt, H = Högsta kurs, L = Lägsta kurs, M1 = Första motståndsnivån, M2 = Motståndsnivå 2, S1 = Första stödnivå, S2 = Stödnivå 2 och RANGE = H – L

Genom att ange dessa värden antingen inom dagen eller vid swingtrading genom att ange ovanstående värden räkna ut vilka nivåer som är lämpliga att trada efter dagen efter.

Som tydligt visas i bilden ovan till höger har dessa värden förts in för en kursstapel i ett entimmarsdiagram för EURUSD och som man tydligt ser sker den största delen av rörelsen mellan Pivotpunkten och det första stöd- eller motståndsområdet. I en kommande artikel kommer jag att gå igenom olika strategier för att trejda med hjälp av pivotpunkter.

Trendlinjer är nog det mest använda begreppet inom teknisk analys, förmodligen är de mest underskattade. Om en trendlinjen ritas på rätt sätt visar de trender och trendbrott lika bra som vilken annan analysmetod som helst. Tyvärr är det många traders som inte ritar linjerna korrekt efter det diagrammen visar, utan försöker anpassa trendlinjerna till diagrammen.

I sin enklaste form ritas en uppåtgående trendlinje genom att förbinda de stigande bottnarn i diagrammet. En fallande trend ritas genom att förbinda de fallande topparna.

När man skall identifiera en trendkanal utgår man från en trendlinje, vid en stigande trend placeras en parallell linje som förbinder topparna i den stigande kanalen. Vid en fallande trend placeras en parallell linjen som förbinder bottnarna. I en trend tenderar kursen att jämviktspendla mellan golvet och taket i en kanal. Vid något längre rörelser kan man med fördel placera en linje mitt emellan begränsningslinjerna, denna kommer då att fungera som en jämviktslinje. I kombination med en kortare momentumindikator utgör detta en bra tradingmetod i trendande marknader.

Grunden är att aktiepriset är bärare av information;

• All fundamental data finns vid varje givet tillfälle inprisat i kursen, så som marknaden kollektivt värderar den data som finns.
• Mänskligt beteende så som girighet, rädsla och flockmentalitet är beständigt och därmed analyserbart. Då aktiemarknaden och prissättningen av dess aktier bestäms av människor blir psykologin avgörande för aktieprissättningen.
• Denna för aktiepriset avgörande marknadspsykologi kan aldrig fångas upp i den fundamentala analysen.

Den tekniska analysen sker i diagramform, där historisk kurs-data analyseras för att definiera trender och formationer. Ur detta bedömer man olika sannolikheter för framtida aktieprisrörelser.

Trender

Diagram används för att se hur en aktie har utvecklats och vilken trend som råder. Följande gäller för att identifiera rådande trend:

Positiv trend = Högre bottnar och högre toppar
Negativ trend = Lägre bottnar och lägre toppar
Konsolidering = Sidledes eller horisontell trend.

En trendlinje förbinder dessa toppar respektive bottnar och man förutsätter i analysen, till motsatsen bevisats, att aktien fortsätter röra sig inom rådande trend.
Förutom de tre olika typerna av trender kan varje trend ha olika periodicitet.

Primärtrend (Långa trenden) =  från ett till flera år.
Sekundärtrend (Medellånga trenden) = från några veckor till månader.
Tertiärtrend (Korta trenden) = från någon dag till några veckor.

Vid brott av trendlinje har troligtvis hänt i den underliggande tillgången eller i marknadspsykologin som innebär  att man bör agera på något sätt. Frågor att ställa sig vid trendbrott:

1. Har något fundamentalt hänt i bolaget?
2. Har omvärldsanalysen förändrats?
3. Har marknadspsykologin ändrats?

Stöd och motstånd

Stöd och motståndsnivåer är ett av de vanligaste begreppen inom teknisk analys. Vissa prisnivåer bildar områden där många är intresserade av att köpa en aktie. Dessa nivåer kallas stöd och aktien förväntas vända här. Motsatsen kallas motstånd där prisnivåer bildar områden där många är intresserade av att sälja en aktie.

Dessa områden kan vara antingen horisontellt eller på trendlinje. Stöd antas fungera som studsmatta. Om stödet bryts effektueras en säljsignal och om motståndet bryts ges en köpsignal.

Lär mer om teknisk analys här.