Allt kaos och förvirring på världens finansmarknader har förmodligen inte bara orsakat turbulens i mitt huvud. Börsens berg- och dalbana återspeglar nästan ordagranna hetsköpsindikationer ena dagen och paniksäljsindikationer den andra; länders skyhöga skuldbördor belyses alla samtidigt i mediarampljuset, EUs framtid ”står på spel”, Wall Street håller andan medan Obama, likt Mona Sahlin, ”inte kan vänta”… Inom loppet av en föreläsning på Handelshögskolan har världens ekonomier både hunnit gå under och återuppstått. Som småsparare kan man ju få magsår för mindre?

Ledordet för alla placerare i denna vida värld är förmodligen att ha ”ett aktivt sparande”, dvs. att aldrig stoppa huvudet i sanden, oavsett hur det går med portföljen. Svårigheten som varit under höstens virvelrörelse är att det extrema nyhetsflöde som pumpas ut gör det nästan omöjligt att resonera kring, för att komma fram till ett välinformerat val när man köper och säljer värdepapper. Det kan dock låta naivt att påpeka att lösningen ligger i förenkling – men jag tror verkligen att man kan lätta betydligt på beslutssvårigheten genom att rationalisera till sin fördel – om man inte tappar fotfästet vill säga.

Man måste låta sig själv bli medveten om vad man själv påverkas av samt se till de aspekter man värdesätter i sitt handlande. Med detta kommer även att man sorterar den information man väljer att analysera i sitt ”filter” för att sedan låta resterande del flyta bort i nyhetsfloden.

Att våga låta information glida ur händerna är även en viktig del i beslutsfattandet; ingen kan ta vartenda möjligt utfall i beräkning innan ett beslut fattas – då skulle inga fastställanden kunna göras. Är man godtrogen nog kanske det spelar föga roll vad som sker i Bryssel då ”governmets don’t rule the world, Goldman Sachs rules the world [and] Goldman Sachs does not care about the rescue package”, som skojaren Alessio Rastani så fint uttryckte det under hösten.

Slutligen är jag övertygad om att man har mycket framgång att hämta, inte bara i sitt handlande utan även i övriga livet, om man kan lyckas hitta en balansgång mellan att ödmjukt ta till sig kritik och att kunna vifta bort sådant som enbart förpestar tillvaron. Det handlar om att bry sig, men att inte bry sig för mycket; att inte göra livet svart eller vitt helt enkelt. Ett ”finansfilter” kan därför vara en bit på vägen till att bli en mer välmående småsparare.

Emellertid, eftersom det är ganska enkelt att förklara, använda och jämföra, och används brett inom branschen, gillar vi det bara på dessa grunder i sig.

Men vad är Sharpe-kvoten? Redan 1966 utvecklade Nobel-prisvinnaren William F. Sharpe kvoten, som senare kom att bli namngiven efter honom, som “Reward-to-Variability Ratio”. Sharpe-kvoten beräknas genom att subtrahera den riskfria räntan från avkastningen för en portfölj och dividera resultatet med standardavvikelsen för portföljens avkastning. I matematiska termer ser det ut så här:

Men låt oss titta på ett något mer förenklat exempel. En fond ger en avkastning på 8% till en standardavvikelse om 6%, och låt oss anta att den riskfria räntan ligger på 2% och nu ska vi försöka beräkna fondens Sharpe-kvot:

8% (avkastning) minus 2% (riskfri ränta) är lika med 6%, detta dividerat med 6% (standardavvikelsen) är 6/6 och lika med 1. Notera att Sharpe-kvoten enbart uttrycks som ett tal utan ett % eller något annat. Generellt sett säger en Sharpe-kvot över ett att förvaltaren gjort ett hyggligt jobb med att skapa riskjusterad avkastning.

Ju högre en portföljs Sharpe-kvot är, desto bättre har den riskjusterade avkastningen varit. En negativ Sharpe-kvot indikerar att en tillgång med lägre risk hade givit bättre avkastning än tillgången som analyseras.

Vid jämförelse av Sharpe-kvoten mellan olika fonder bör man vara observant på den antagna riskfria räntan, som kan variera högst väsentligt från förvaltare till förvaltare. I exemplet ovan är det uppenbart att du skulle få mycket olika resultat om man antar en riskfri ränta på 1% eller 4%.

Det är också ganska enkelt för en förvaltare att förbättra sin Sharpe-kvot genom att justera ner den riskfria räntan han använder för att beräkna sin Sharpe-kvot, för att spegla förändringar i marknaden.

Vissa förvaltare har faktiskt gått över till att anta 0 som riskfri ränta, genom att följa regeln om att det inte finns några gratisluncher.

En variant på Sharpe-kvoten är Sortino-kvoten, vilken tar bort effekter av stigande kursrörelser på standardavvikelsen, för att endast mäta avkastning mot nedåtgående kursvolatilitet.

/Hedgefonder.nu

Eftersom många artiklar jag har skrivit fortfarande är aktuella tänkte jag istället ge en liten sammanfattning av vad vi kan förvänta oss av år 2012.

Aktiemarknaderna ser till att börja med ut att kunna fortsätta upp i början på det nya året och vi kan förvänta oss nya högstanoteringar eller åtminstone priser däromkring för vissa index. Läs min analys av Dow Jones.

Detta sammanfaller väl med övriga börser och inte minst OMX30-index som bör stiga lite till i vilket fall som helst! Läs OMX30 – En modell.

Att säga ”hit men inte längre” är en dödssynd men det är bara att se hur långt upp det går. Vi är dock fortfarande i en cyklisk björnmarknad. Dollarn stärks redan vilket också  yenen gör.

Råvarucykeln kommer dessutom att sätta extra press nedåt, inte minst på råvarubolag som Semafo och Lundin Mining för att inte tala om råvaror som silver till exempel. Vi får se om det uppstår ett bra köpläge!

Om vi trots allt skulle börja få högkonjunktur eller normalisering kommer oljeefterfrågan att skjuta oljepriset  i taket och få ner ekonomin igen.

Men vem bryr sig om reell tillväxt? Skuldkrisen ska ju lösas med ännu mer skulder med ränta! Centralbankerna och politikerna kommer inte sluta  förrän hela systemet har kollapsat eller hyperinflation råder. Det är inga trevliga gossar vi har att göra med där.

Räntan på en ettårig grekisk obligation ligger nu för övrigt på 350%. Det kan inte fortsätta så längre till. Och det kommer det nog inte göra heller, men vem bryr sig då börsen går upp?

Eftersom den som använder martingalsystemet förr eller senare kommer att vinna, är det då säkert att man kommer hem med en liten vinst, förutsatt att den som spelar är oändligt rik. Annars, om man regelbundet gör martingaler, kommer man så småningom gå i konkurs – och desto rikare man är, desto större blir konkursen.

Strategier som bygger på martingala principer är välbekanta på de finansiella marknaderna. Riskhanterare kämpar, ​​inte alltid med framgång, för att kontrollera oseriösa aktörer med martingalt agerande.

Om man i ett martigalt system finner sin första säkerhet otillräcklig, måste man få ett nytt lån. Såvida det inte finns obegränsat med resurser, men vem i verkliga livet har det?

Vad har då detta att göra med någonting alls? Vad händer om martingala strategier används på högsta nivå? Hur agerar EU och våra banker?

EU’s strategi för att hantera de senaste kriserna ligger inte långt från att vara martingal. Stort risktagande har alltid varit kännetecknande för Europeiska unionen. Den 30 november 2011 höjde man insatsen en gång till när Bank of Canada, the Bank of England, the Bank of Japan, European Central Bank, the Federal Reserve och Swiss National Bank skickade in mer pengar i det finansiella systemet. Detta tillvägagångssätt har mestadels fungerat. Men som med de flesta strategier fungerar det ända tills det kraschar.

Regeringar har svarat på alla de senaste finansiella kriserna genom att mata tillräckligt med pengar på marknaden för att avvärja en omedelbar kollaps. Varje gång EU: s institutioner har misslyckats med att avsluta en kris, har de återvänt med ett nytt och än större engagemang:

“Vi kommer göra vad som krävs” eller “Vi kommer att se igenom det”

Dessa är de viktigaste komponenterna i Martingaler systemet, och här har vi aktörer med närmast outtömliga resurser.

Den klokes reaktion på casinot är att inte gå dit. Den näst bästa taktiken är att planera en tidig kväll, och lämna när du har en liten vinst. Kan du inte klara dig undan, så acceptera en mindre förlust och vänd hemåt i tid.

Om euroområdet snabbt hade erkänt nederlaget i Grekland, skulle den ha drabbats av en hanterbar konkurs och lärt sig en viktig läxa för framtiden. Istället så använder man en martingal strategi. Eftersom storleken på insatsen växer efter varje räddningspaket, blir åtagandet att göra vad som krävs stadigt mindre och mindre trovärdig.

Den spelare som är övertygad om att hans system kommer att fungera pratar med rika vänner och kontakter, och ordnar finansiering. När Berlin har slut på pengar och förtroende, skickas en Bankir till Peking för att ordna mer kapital.

ECB har i det närmaste oändliga resurser och skulle de ta slut, går det alltid att trycka mer pengar. Upp till en punkt. Pengar som skapas av en centralbank är inte gratis – om det vore så, skulle vi alla vara lika rik som Krösus. Resurserna i en monetär myndighet kommer antingen direkt från skattebetalarna eller indirekt från alla genom den allmänna inflationen. För att finansiera satsningen skulle ECB vara tvungen att stå redo att köpa alla utfärdade statsobligationer, inklusive sådana som kan komma att utfärdas.

Om bara banken skulle lova att garantera våra förluster, säger förespråkarna för denna strategi, skulle han egentligen inte behöva betala. Om du bara ska låna mig lite mer pengar, säger spelaren, kommer du få hela summan tillbaka, och lite till. Martingal kan bli en hemsk strategi att följa. Är Europa redo för en ny kostsam omgång?

Säljare som går kort i en aktie får ofta ta skulden för något ”dåligt” som händer på de finansiella marknaderna, vare sig det handlar om den stora kraschen 1929, George Soros och det brittiska pundet (som tog ytterligare rejält stryk av asiatiska politiker i den asiatiska valutakrisen 1997) fram till Lehman Brothers under 2008. Napoleon åtalade till och med blankare i franska företag för förräderi! Nyligen utvidgade de europeiska tillsynsmyndigheterna förbud blankning av finansiella företag fram till november 2011.

Blankning är ett mycket omdiskuterat ämne bland allmänheten, akademiker, politiker, tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer. Och ofta ett hett och känslomässig sådant. En av de ”gyllene regler” som finns på finansmarknaderna är: köp billigt, sälj dyrt. Och det verkar irrationellt varför denna grundläggande princip när omvänd (sälja dyrt, och sedan köpa billigt) ofta ses som kommet ur djävulens verktygslåda.

Vi bad svenska hedgefondförvaltare att ge oss sina åsikter om ämnet. Vi frågade vilken funktion blankning fyller på marknaden, hur de kan använda den i sina handelsstrategier och varför det verkar finnas en ”moral hazard” i blankning bland många människor. Om man ber en lång/kort hedgefondförvaltare kommentera frågan får vi antagligen inte en så mångfacetterad diskussion om ämnet. Ändå blev vi förvånade över hur många som valde att inte kommentera. Förvaltarnas kommentar publiceras så som vi fick dem, oredigerade och okommenterade. Nedan följer vad de hade att säga:

André Havas, Head of Investor Relations – Optimized Portfolio Management Stockholm AB

Vad vi ser idag är tydliga bevis på att kapitalmarknaderna inte är effektiva och deltagarnas intressen inte är de samma beroende på vilka intressen man har. Vad gäller kortning av finansiella instrument så innebär det i huvudsak att den som tar en sådan position har en fundamental uppfattning att en tillgång är för dyr eller att det finns tekniska och systematiska möjligheter till att tjäna pengar på en blankning. Om någon innanför sitt förvaltningsmandat väljer att ta en blankningsposition så ligger risken hos denna aktör och resultatet för denna aktör blir vad det blir.

Aktören kan ha fel eller rätt och det är det som bestämmer utfallet. Det borde inte anses som oetiskt att tycka att en tillgång är felprissatt, man skulle kunna vända på det och hävda att det är oetiskt att handla schweizerfranc när de är fundamentalt övervärderade. Blankning har ofta bidragit med likviditet till marknader samt även flyttat priser på tillgångar mot vad de fundamental skulle vara värda. Man har även effekten av att kunna smeta ut volatiliteten i portfölj genom effektiv blankning. Det som är oetiskt idag är att inte honorera CDS kontrakt på grund av godtyckliga tolkningar.

Andrew Jameson, Chief Investment Officer - FMG (Malta) Ltd.

Det finns olika missuppfattningar om både de negativa aspekterna av blankning men också dess dygder. Min grundläggande syn på blankning är ganska enkel: det är ett löfte från säljaren att leverera varan vid en given tidpunkt. Detta löfte måste uppfyllas.
Låt oss belysa en av de många omständigheterna som skall fungera i en effektiv marknad med en vardagligare parallell: Om jag går till en BMW-handlare kommer återförsäljaren sannolikt att sälja en bil till mig. Vid den tidpunkt jag undertecknar kontraktet och betalar är det förmodligen så att handlaren faktiskt inte äger bilen. I själva verket kommer han att ringa upp BMW fabriken och köpa en så att han kan leverera BMWn till mig vid avtalad tid.

När jag kommer tillbaka till återförsäljaren tre månader senare och säger ”jag är här för att hämta min bil!” så svarar försäljaren ”Öh, ledsen, men … ja, du vet dåligt väder, jordbävning i… Jag har inte fått tag i BMWn ännu”. Men du kan få en Mini Cooper! En sådan har jag! Skulle jag vilja ha Minin? Ja, kanske, men poängen här är att han bryter sitt löfte, och det bör finnas påföljder för att inte leverera i tid.

Detta är den situation vi står inför i dag på de finansiella marknaderna. I en del fall finns påföljder för utebliven leverans och i andra fall inte. Vissa påföljder är helt ineffektiva och leverantören bryr sig inte om han levererar eller inte. Ytterligare en bieffekt är när man måste stänga sina positioner till följd av utebliven leverans som i sin tur resulterar i irrationell handel och kursdrivning. Kontentan? Man fokuserar på att köpa de produkter som erbjuder den högsta kvalitet och bästa likviditet, d.v.s. de som är mest sannolika att levereras och de som håller sitt värde bäst om de levereras försent.

Värdet av andra alternativ på de finansiella marknaderna får underordnad betydelse. Vem köper en SAAB i dagsläget?
Det är verkligen viktigt att förstå mikrostrukturen av marknaderna och att investera i det man förstår. Vissa produkter är mer komplexa, i avseendet hur och av vem de levereras och settlas, än många aktörer på dem finansiella marknaderna förstår.

Jonas Sandefeldt och Ola Björkmo, portföljförvaltare – QQM Equity Hedge

Vi ser inga etiska problem med att blanka aktier. Hur ska man i så fall se på en long-only fond som väljer att inte köpa en aktie fast den ingår i ett index? Blankare tillför likviditet i marknaden, och betalar dessutom en premie till long-only förvaltare som lånar ut aktier, vilket höjer deras avkastning. Titta på blankningsförbudet av finansiella aktier i en del länder.

Dessa aktier har trots det fallit kraftigt i värde under året, och volatiliteten har varit väldigt hög. Det kanske hade varit bättre om blankare hade kunnat agera i dessa papper? Om man är emot blankning, hur ska man då se på optionsmarknaden? Ska man i så fall även förbjuda säljoptioner, eller futures? Även detta är instrument för att hedga mot nedgångar. Vidare, ska man förbjuda ETF:er som tjänar pengar på nedgång? Hur ser man på XACT Bear t ex?

Det är lätt att skylla på blankare för att en aktie går ned, när det i själva verket beror på andra faktorer, t ex en dålig ledning och/eller resultatutveckling för ett bolag. Eftersom fler tjänar pengar på att aktier stiger i värde, kan det ses märkligt att några tjänar på nedgång. Motstånd mot blankning beror ofta på en brist på kunskap om finansiella marknader.

Vi har en marknadsneutral riskprofil på fonden, och använder oss av en systematisk stock picking, långt och kort. Fondens korta portfölj bestående av ett ganska stort antal aktier. Vi har inga stora ”conviction trades” utan alla korta positioner hanteras lika. Vår strategi är att vara kort en portfölj av svaga aktier. Vi anser att blanka ett index är en tveksam strategi. OMXS30 , som exempel, representerar Sveriges 30 största och mest populära aktier, vilket sannolikt inte är de sämsta aktierna i marknaden. Vi anser att det för vår del är bättre att blanka enskilda aktier.

Sven Thoren, Portfolio Manager - Catella Nordic Long Short Equity

Vi ser blankning som en naturlig intäktskälla och inte ett sett att ta ner risken från våra långa innehav. Vi är alltså inte lång eller kort fokuserade (biased). Om man vore lång fokuserad så skulle man se blankningar som en större risk än lång innehav. Med fokusering på långa innehav i en lång kort strategi har det varit svårt att leverera god avkastning då vi haft en mer eller mindre stillastående aktiemarknad i tio år. Vi använder huvudsakligen företagsspecifika blankningar. Våra större blankningar bygger på en operationell triggers och oftast en värdering som är stretchad.

Vad det gäller den etiska debatten kring blankning så ser vi det som allvarligare att semi-passiva long only fonder köper övervärderade aktier och bygger upp bubblor och i en del fall supportar brottsliga handlingar (se Muddy Waters research). Det är mer samhällsbefrämjande med en balanserad finansiell analys och där blankare tillför en ”watch dog” funktion.  Vi litar på att myndigheterna reglerar möjligheten att missbruka blankningar. Överlag så tycker vi att blankningar är viktiga för marknaden eftersom det tillför likviditet, driver ner priset på övervärderade aktier och skapar pris effektivitet.

/Hedgefonder.nu

Den totala mängden av Kinas forexreserver överträffade Japans och tog första plats i världen för första gången i februari 2006. Kinas reserver översteg $ 1000 miljarder dollar i oktober 2006, $ 2000 miljarder dollari april 2009 och $ 3000 miljarder dollar i mars 2011. Med tanke på den branta ökningen undrar många om Kinas valutareserv är för stor.

I själva verket finns det en internationellt erkänd men inte enhetlig lägsta nivå för ett lands valutareserver. ”Traditionellt sett borde ett lands valutareserv omfatta minst tre månaders import, 10 procent av bruttonationalprodukten och 30 procent av statsskulden. Kinas valutareserver uppgick till nästan $ 2900 miljarder dollar i slutet av förra året, vilket motsvarar 22,5 månaders import, mer än 48 procent av BNP och 520 procent av statsskulden “, säger Ding Zhijie, professor vid University of International Business och Economics.

Ding berättar att Kinas valutareserv med bred marginal har överskridit den lägsta gränsen.

“För närvarande finns det inga enhetliga normer om skälig valutareserv. I detta avseende bör ett land ta många faktorer i beaktande, såsom dess makroekonomiska förhållanden, öppenheten i dess ekonomi, förmågan att använda sig av utländskt kapital och finansieringen och mogenheten i dess finansiella system” enligt Ding.

Som exempel på skillnader mellan Kina och andra länder kan nämnas att Kinas valutareserv är mest “i händerna på regeringen”, till skillnad från i västvärlden där valutareserver ofta kontrolleras av privata aktörer.

Av Kinas valutareserv på $ 3200 miljarder dollar, kontrollerar företag och medborgare bara 250 miljarder dollar i form av utländsk valuta inlåning, medan regeringen kontrollerar resten. Att jämföra med de privat kontrollerade valutareserverna i:

• Japan: 5 000 miljarder dollar
• Tyskland: 6 900 miljarder dollar
• Storbrittanien: 12 800 miljarder dollar
• USA: 15 400 miljarder dollar

Den valutareserv som innehas av regeringar i västerländska länderna är mindre än i Kina, men deras totala valutatillgångar är mycket större om man räknar in privata valutareserver.

Man bör poängtera att det aldrig var avsikten hos Kinas ledare att skapa en så stor mängd utländska reserver. Reserverna är bara en följd av Kinas ekonomiska utveckling i ett traditionellt mönster.

Det hela handlar om marknadens strävan efter likviditet. När exempelvis börsen (Nasdaq OMX) varje månad skapar nya standardiserade optionsserier för nya lösenmånader i takt med att gamla går till förfall, krävs en viss garanti för att likviditeten upprätthålls i dessa. Det ska helt enkelt finnas både köp- och säljkurser till förfogande för investerare som vill handla dessa kontrakt, åtminstone i ett antal optionsserier nära nivån ”at the money”.

De underliggande aktierna för dessa optionskontrakt är nästan uteslutande någon de ”största” inom OMXS30 men kan vid en bred efterfrågan gälla även mindre bolag. Eftersom börsen dock är helt neutral och aldrig tar egna positioner i aktier eller derivat faller denna uppgift av prisställande på börsens (derivat)medlemmar istället, som i gengäld för att dagligen se efter att en prisbild finns får ett betydligt mindre courtage för den egna derivathandeln hos börsen.

En av mina sidouppgifter som trader i derivatmarknaden var att agera just market maker, vilket alltså innebär precis det, to make a market. Nästa fråga som då dyker upp är vad jag tjänar på det, mer än billigare courtage? ”Spreaden” säger de flesta som ett svar på sin egen fråga men till att börja med var det åtminstone i mitt fall courtaget som lockade, vilket slog ganska bra på en mycket aktivt handlad derivatbok.

Att sedan ligga ute i marknaden med både köp- och säljkurser i en rad olika optionskontrakt (och terminer) skapade ingen egentlig påverkan på den dagliga handeln som trader, utan mer ett relativt enkelt och administrativt hantverk där den generella optionsvärderingen fick bevakas och ställas om från tid till annan. Det var inte ofta avsluten från denna market making ställde till oreda i den övriga handeln. (borträknat då de gånger en totalt felinställd maskin från en trött handlare skickade ut samtliga serier i ex. OMX tre nivåer fel vilket skapade en hysterisk omsättning på ett par sekunder vilket i sin tur genererade en aningens oreda i den egna boken. Och folk som ringde smått lyriska och undrade om man ville göra mer…)

Vad är en spread? Det är (åtminstone för en trader) skillnaden mellan köp- och säljkurs i en aktie eller ett optionskontrakt vilket inte får vara ”för mycket” och finns reglerat och definierat av börsen för exempelvis en aktiv market maker inom derivat.

Det får alltså inte heller vara för ”brett” mellan köp och säljkurs när man ställer ett pris till en investerare som kanske ringer och frågar, vilket ju då borgar för att tradern kan köpa billigt och sälja dyrt oavsett vad investeraren väljer att göra. Då lär investeraren dessutom gå vidare till nästa market maker, eller trader, för ett ”smalare” pris och konkurrensen är igång. Och börsen har fått sin likviditet.

När man väljer instrument att blanka kan man beakta följande punkter:
1. Att instrumentet är på en relevant börs / marknad.
2. Att det instrument du väljer är relevant.
3. Att instrumentet i fråga utvecklas sämre än underliggande börs, råvara och konkurrenter.
4. Att det finns färre utrymmen för misstag och felackumuleringar än i uppgång. Det är svårare helt enkelt.

Vid trendhandel så är det givetvis bäst att välja instrument med minst volatilitet och mest direktion vid bästa läge, men det gäller ju för såväl blankningar som långa positioner.
Det första jag tittar på när det är dags att välja instrument att blanka är att välja en relevant börs eller land. Det som jag letar efter är börser med sämst utveckling över den relevanta tidsperioden.

Om vi tar börsnedgångarna år 2007 som exempel så kom det en nästan lika stor uppgång efter en initial nedgång innan rasen började på riktigt under sommaren. Det fanns dock aktier som ej hängde med i denna sista uppgång. Dessa visade sig oftast gå ner mest och fortast.

Som spekulant liknar du med andra ord en forskare som iakttar experimentet lite på avstånd och tar anteckningar. – ”Herregud, såg du det där? Det var ju nästan en dubbelt så stor smäll än vad vi förväntade oss, men än så länge är det ingen reaktion alls i provrör B”

Punkt två handlar om relevans. Det är ju inte så smart att sälja industrivärlden för att Grekland håller på att gå i konkurs. Istället borde du ha sålt National Bank of Greece till exempel. Det är med andra ord suboptimalt att handla på den svenska börsen i denna kris, utan det man bör fokusera på är till exempel medelhavsländerna. Det var likadant under ”skuldkrisen” 2007.

Alla visste vem som satt på surdegarna men ändå så envisades folk med att handla ”sitt älskade Blackpearl, Boliden eller [Sätt in favoritaktie].  Det är också likadant nu, fast mer landsspecifikt. Man skall med andra ord hålla sig borta från Omx-index och fokusera mest på andra länder. Än så länge.

Denna mentala låsning är lika allvarlig på nersidan som på uppsidan, fast på olika sätt, då folket generellt inte blankar alls i björnmarknad. Det har nog att göra med att de flesta tenderar att bli ständiga tjurar eller björnar beroende på vilken sida de först tjänade sina pengar på. För att göra det ännu jobbigare för sig själva tenderar folk att klamra sig fast vid en speciell börs. Jag led också av den åkomman ett tag men efter att den försvunnit kom jag fram till att den egentligen var ett krampaktigt försök till att skapa trygghet i en värld jag inte kände till.

De bästa kandidaterna att sälja är såklart de som finns på den sämsta börsen och är de sämsta i sitt slag. Återigen kan man här jämföra relevanta tidsperioder och aktier sinsemellan. Det blir med andra ord en ”top down”-sållning av instrument där bara de sämsta blir kvar. Detta är kärnan i punkt tre.

Punkt fyra handlar om att man tänka på att det inte är lika enkelt att blanka som att köpa. Du måste därför veta vad du håller på med. Om du inte gör det är det kanske bäst att hålla sig vid sidan av. I en tjurmarknad är det ju fullt möjligt att bli rik utan att egentligen veta vad man håller på med.

Jämför detta med ursprunget för orden ”tjurmarknad” och ”björnmarknad” eller ”bullmarket” och ”Bearmarket”. Även om ursprunget är  lite oklart så kommer man inte ifrån att en tjur stångar blint rakt fram och blir lurad av ett rött skynke medan en björn kan förfölja sitt byte i dagar och sedan dödar med oftast ett enda välriktat slag.

Det finns ju såklart också en typ av utveckling som är väldigt tacksam att blanka som jag gått in på  tidigare vilket jag har kvantifierat som så kallade ”döda bolag” eller ”konkurskandidater”. Det kan till exempel röra sig om aktier som presenterar stora förluster år efter år eller har kursutvecklingar som går käpprätt åt helvete.

Det negativa med dessa bolag är att det inte går att ha en adekvat positionsstorlek. Titta exempelvis på Hemtex, så förstår ni vad jag menar. Det finns dock gott om dem så det brukar inte göra så mycket.

Ta nu en titt på indexgraferna nedan och gör er egen bedömning om vad som bör säljas! Tänk dock också på valutaeffekterna!

OMXS30

OSEBX

CAC40

Athen

COM

DAX

IBEX

SENSEX

LUMI

Skälen till att handla med valuta är många och jag tänker gå igenom några av dem nedan.

Första skälet som alla traders brukar prata om är att marknaden är öppen dygnet runt från måndag morgon till fredag kväll och tar inte hänsyn till tex religiösa högtider.

Vidare är det enkelt att komma igång och börja handla via internet. Startkapitalet man behöver för att öppna ett konto är förhållandevis lågt i jämförelse med ett börskonto.

Valutamarknaden är i stort sett omöjlig att styra, bortsett från marknad psykologi är det ingen som kan styra marknaden än längre period. Detta till trots händer det att länder stödköper eller säljer valuta för att få en tillfällig påverkan på marknaden. Exempelvis har Bank Of Japan vid flera tillfällen under året försökt att försvara sin Yen på en viss nivå.

En ytterligare fördel med med valutahandel är att man handlar med valutapar, tex Euro och US dollar, vilket gör att man som trader kan tjäna pengar på både upp och nergång på marknaden.

Valutamarknaden är en marknad där trender är relativt långa och teknisk analys fungerar tämligen väl. För att få bättre utväxling och tjäna mer pengar på marknaden erbjuder valutamäklarna “leverage”, dvs hävstång, tex 1:100.

Nyckeln för att lyckas på valutamarknaden är kunskap och det tar tid att bli en duktig trader. Som inkörsport finns det demokonton som de flesta brokers erbjuder, vilket gör att man kan testa nya modeller och få en känsla för de olika valutorna

Önskar man handla med G7 valutorna behöver man bara fokusera på 20 valutapar istället för de hundratals aktier som finns på stockholmsbörsen.

Många som handlar och tjänar pengar på forex fokuserar dock på ett fåtal valutapar, kanse 2-3 stycken.

Jag är säker att ni tycker Forex låter som en intressant marknad att behärska vilket självfallet är sant, men om sanningen skall fram är det få amatörer som lyckas tjäna pengar på valutamarknaden.

Fundamentalt är läget mycket likt 2008, fast värre. Med fundamentalt så menar jag det makroekonomiska läget, relationen mellan valutor, råvaror och räntor. Som respons på detta kan man säga att bolagens vinster även efter ett fall på 50% fortfarande ger överlägsen avkastning jämfört med det mesta, allt annat lika. Dock så vet alla som iakttagit marknaden mer än en timme att det aldrig är ”allt annat lika”. Tumregeln borde snarare vara att allt förändras, och när likviditeten stryps återigen blir det helt andra bullar, precis som 2008. Det finns väldigt lite pengar i världen, men väldigt mycket krediter.

Sedan har vi Grekland. 1-åriga  Grekiska statspapper ger nu 240%, om någon är intresserad? Bloggaren Cornucopia åskådliggjorde hela Grek-farsen med ett mycket passande citat från serien/filmen The Watchmen. Superhjälten Rorschach säger där följande när han sitter i fängelse: ”None of you seem to understand. I’m not locked in here with you. You’re locked in here with ME!” Precis så är det med Grekland och EU. Politikerna kommer babbla och babbla men det finns ingen lösning.

Ett intressant sammanträffande är ju också att det var grekerna som kom på konceptet med den trojanska hästen.

Jag kan också säga att detta utseende är baserat på två av mina analysmetoder, vi kan kalla dem ”A” och ”B”. Båda tog mig år att utveckla så ni får ha överseende med att jag inte avslöjar dem här. Jag kan säga så mycket att det inte rör sig om någon ”Head and shoulders” iallafall. Det finns inga sådana, förutom schampot då.

Däremot så kommer jag avslöja bland annat detta på min seminarieserie. Håll utkik efter den  om ni är intresserade!

Det viktigaste som går att säga om modellen är att ifall man som amatör vill sälja så är det bäst att man väntar. Vänta länge tills det börjar gå ner och tiden är ute. Man tjänar inte lika mycket på detta sätt såklart, men det är säkert. Du måste dock kunna  kvantifiera ”börjar gå ner”. Det näst bästa man kan säga är att vänta så länge som möjligt i tid, och sälja när det går ner! Det bästa säljläget borde dock vara där den gula triangel är utritad.

Egentligen är en av mina regler att aldrig ge tips på grund av att man aldrig ska lita på någon annans arbete i denna bransch, för vad som egentligen är nyheter eller fakta är i själva verket någon annans åsikter. Hursomhelst borde börsen, i reelt värde göra denna typ av oscillation som är utritad innan en större nedgång. Tänk på att en del av nedgången kan tas ut i guld (pengatryckande) vilket redan håller på att ske och kommer göra att börsen antagligen stiger lite högre i nominellt värde.

Förvänta er också djävulsk volatilitet. Det enda sättet man kan få ett rally på börsen numera är när det kommer en skarp rörelse i motsatt riktning som gör att proffsen står vid sidan av, vilket är exakt vad som sker.

Jag såg också att någon annan här på Tradingportalen har försökt göra en liknande analys. Det är dock solklart att han ej kvantifierat detta och bara gör en god gissning, men det befäster bara ytterligare att folk vet om detta och ej är investerade, vilket skapar en god rallyvilja, och under tiden urholkas nedgången av pengatryckande. Med andra ord kan vi kanske se 1100 på omxs30, eller däromkring. Den generella oscillationsrörlsen som är utritad borde dock bestå.

Jag har ingen prestige i detta. Jag bara skriver vad mina modeller säger mig just nu. Prestige är en dödsynd på marknaden. Det är  ok att göra fel på marknaden sålänge man åtgärdar dem snabbt; tvärtemot vad samhällets normer lär oss. Man kan hursomhelst inte ha någon skam över felbeslut; felen ackumuleras då i ens psyke som gifter  i ett djur högt i näringskedjan. Tillslut är du så paralyserad att du inte klarar av att handla. Så låt marknaden bestämma riktningen först, och agera sedan!

Sedan kan jag meddela att det inte är första gången jag gör en sådan här analys. Undertecknad höll ett föredrag för Öresund sommaren 2007 där jag förklarade så gott som hela ”finanskrisen” i förväg.  Mitt starkaste minne av detta är dock att Simon Blecher hälsade på mig i hallen med   – ”Jaså? Har du kommit för att ta mitt jobb?”